Dikter

Börje Isakssson

Börje Isaksson underhåller under Dialektfestivalen på Englundsgården.

I grööut om båonska å Vashåḻmän
Dikt av Börje Isaksson, renskriven av Ernst Lundbäck 1988, enligt bondskans stavningsregler. Prick under Ị = tjockt l.

VashåỊmen jär i stjilistell – så ha fungere meste höundra år
Bashåkan, överkjöỊisan å föttren så veilld sweell
Nåttvikin meinns je veỊ – där fick man sina första gråa hår
Meinst to språk, he hörd man där för ständigt
Å förståo do ät båonsk, fik do ne enda mer elendit

ÖverkjöỊisan hul se ut di veilld äl ej, till sin egen dialekt
Di våor reikti till arbet – maak så stane opa hoỊmen till di fik pannsjåon
Begge kjöỊisbåonsken, kjan man höör åt jåra slekt
Fast di stjiil se opa e å anar tåon
För si no hördes he, frå wåran di härstamme, ät var e nan så necke
För om di så båra bleistre, så hörd do väirsträcke

WåỊe stjeift så var e fäl in cirka höundra man, så var pỊasere öut den ve
Som ståckan fååld ve ströömen
De määrke som man haar, he dråo man he man hann
Å fåortsatt ve döj, sen man såmne ini dröömen
Hån Lappvik-Oskar råpe märka opa bröygga, där je dråo
Ållti gja `n årdär opa båonsk, å gunåre hån så ät förståo`

Gjallringa var set öut ät i veisst system så klårt
Tapparan dom har in nytselposisjåon
Di kot arbet, men di tåo ne ät så hårt, för di stjyytt in veikti kåmmunikasjåon
Di feỊes som hårvantan, å tjit till ållt så hite krungo bröyggen
Om nan har pỊåomse ini, äl har ont i bena eller röyggen

Profilan, fanns e, opa VashoỊmen gott om värre
Je tänts nö opa gåbben, så je ållti så småköutend
Je meinns `n mest för bäckan frå månvärre, å när `n feỊäs var `n gåore framätlöutend
Å när je vill, så kjan je sej `n koma, ät gjallringa ni å åopp
Gjamal-rävan, dåm huul jo för åt e var snöusin, så gja `n in töinger överkråpp

Å kymi ihå, hä ha je makar gjak, in bas frå ÖverkjöỊis – Hedensböyn
Hån var gåore gråo å ät så lak, å har värre böuska ögonbröyn
Å wäimeli, hä var `n na kjafe-rasta blev för lak, nö siiti di ”gåba” å gnej röva
Opa briigän, så man kjan tråo di sliti sonder riiggen

Å när e regne, vilken ne ibỊand kot djåra, då fik än peilk minsann
För hemåt veilld de flesten fåra, förheinder skul `n hä, om `n båra hann
Men vå hjöỊpt he, åt `n lå ät gjallringa såm i reem, när e skålle
Frå våỊenda bröygg – nö fåra ve heem, nö fåra ve heem